Four for Coltrane heter gruppen som gjorde inte bara årets konsert hos Karlskrona Jazzklubb i går kväll. Tre mycket erfarna musiker och en ung nykomling gav oss en intensiv upplevelse av hur musik kan uppstå i nuet och genom sin skönhet och intensitet få åtminstone undertecknad att glömma tid och rum.
Gunnar Lindgren, tenorsaxofonist och lärare i jazzmusik på högskolan i Göteborg har ett eget sound i sin gamla Conn-tenor och hittar spelvärt material hos Lillebror Söderlund och i gamla psalmböcker förutom moderna ikoner som John Coltrane. Bobo Stenson är väl känd och spelade i Sparresalen tillsammans med Dave Liebman, Lars Danielsson och Jon Christensen för allt för många år sedan. På senare år har Bobo kommit i ropet rejält och han vore ett givet val att få spela jazz på den nya Steinwayflygeln i konserthuset.
Bobo spelade på kulturprisbelönta Lyckå kammarmusikfestival i somras och hade en lyckad kväll då också. Fast inte som igår, då han chorus efter chorus successivt bygger upp intensiteten tllsammans med lyhörde och distinkt spelande trumslagaren Rune Carlsson. Har ni hört bättre trumspel i Karlskrona? Inte ofta.
Basisten Victor Furbacken var den minst bekante av musikerna men passade väl in i gruppen och spelade personliga bassolon. Gruppens namn var välfunnet då man spelade mest kompositioner av John Coltrane. ”Equinox”, ”Crescent”, ”Moments Notice”, och de bearbetade versionerna av ”Body and soul” och ”The night has a thousand eyes”. De är väl kända av den moderna jazzens lyssnare och musiker med ungt sinne och var en av orsakerna till att konserten kändes så levande och existentiell. Det känns glädjande och hoppingivande att se sådana musikervisa självklar tilltro till sitt musicerande och publikens förmåga att ta till sig budskapet.
Publiken vid jazzkonserter har ökat. Många lyssnare verkar vara nyinflyttade eller högskolestuderande. Det är de unga som måste bli fler, både på scen och i salongen. Ett sätt att vidga jazzintresset kunde vara att be gästande grupper göra skolkonserter i samband med jazzklubbsspelningar.
Karl
Petermann