Hundratusentals år - ett orimligt långt framtidsperspektiv

 

Kärnkraftsavfallet blir inte ofarligt förrän efter hundratusentals år. De svenska kärnkraftverken har hittills producerat ca 2 800 ton radioaktivt avfall. Detta förvaras i tillfälliga underjordiska lager, mellanlagring, i väntan på att problemet med slutförvaringen ska lösas.

Sedan jag försökte få igång en debatt om avfallsfrågorna har det varit ganska tyst i ämnet, förutom att två insändare hävdat att problemet är löst. Att avfallet ska kapslas in och förvaras under jord i hundratusentals år skulle jag snarare kalla förslag till lösning.

Jag har studerat hemsidan för SKB (kärnkraftsindustrins organ för att ta hand om avfallet). De skriver att "Efter långa tider, hundratusentals till någon miljon år, har strålningen från det använda kärnbränslet sjunkit i nivå till de risker som kan förknippas med naturliga förekomster av uran."

När det gäller hur kommande generationer ska kunna veta att det finns kärnkraftsavfall lagrat under jord skriver man att information ska finnas "i många uppsättningar, på flera språk och i flera olika former". Och konstaterar slutligen:

"Om inte vi anstränger oss för att praktiskt lösa frågan kan vi inte räkna med att våra efterkommande har större drivkraft än vi att göra det. "

Man kan undra över drivkraften att hitta lösningar redan idag, eftersom det är så tyst om detta i debatten.

Att man alls vågar fatta beslut idag som får konsekvenser hundratusentals år framåt i tiden är nästan ofattbart. Dagens politiker verkar annars ha svårt för tidsperspektiv som sträcker sig förbi nuvarande mandatperiod...

Om dessa tusentals ton avfall ska ligga inkapslade i det svenska urberget lär kärnkraftsepoken bli oförglömlig, förhoppningsvis! Alltsammans bygger ju på att framtidens människor fortfarande vet att detta radioaktiva avfall finns, och exakt var det finns. Att man förstår de språk som informationen finns tillgänglig på.

Om vi tittar hundratusentals år bakåt i tiden - vad vet vi om hur civilisationen såg ut då? Inte mycket mer än att homo sapiens lär ha efterträtt homo erectus för cirka 300.000 år sedan... Och med den accelererande utvecklingstakten i dagens samhälle - vem vågar göra förutsägelser ens hundra år framåt?

Troligen finns det då en energiförsörjning byggd på ofarliga, icke avfallsproducerande metoder. Och man kommer förundras över det underliga samhälle som tyckte att kärnkraften hade en framtid ...

 

Annika Westman

 

Publicerad i Sydsvenskan (Ordet) 10 juli 2005