"Att
vara vit kvinna i Paris 1993 och ge ut sån här musik – det var ingen som
fattade det! Men nu är det trovärdigt." Saxofonisten Sofi
Hellborg har levt större delen av sitt vuxna liv i Paris. Snart släpper hon
sin femte platta med en helt oväntad kombination av gäster: Tony Allen och
Timbuktu. De förenas i en
musik med tonvikt på det afrobeat som faktiskt har just Tony Allen som
upphovsman. Under åren (1964-78) han spelade trummor med den nigerianske
legenden Fela Kuti. Vadan detta, Sofi? – Tony och jag har
länge pratat om att göra något tillsammans. Vi känner varandra sedan länge.
Första gången vi spelade tillsammans var i London 1985, och sen flyttade
han, liksom jag, därifrån till Paris. Han är verkligen en mycket fin och
ödmjuk människa. Rolig. Jag önskar att jag fortfarande åker runt och spelar
när jag är 65, som han. Sofi Hellborg skrev
två av låtarna speciellt med tanke på Tony Allen. Han spelar även på ytterligare
två låtar. På resten av skivan medverkar Sofis ordinarie trummis,
Jean-Francois Ludovicus från Martinique, bosatt i Paris. Timbuktu är med på
den enda låten med svensk text, Har du hört – ett spår med klar
hitkaraktär. Ämnet är kriget. Timbuktu svarar Sofi sång med sin
karaktäristiska röst, i gränsområdet mellan sång och rap.
Bild: Hans Aarenstrup
– Jag är mycket nöjd
med hans insats, och glad att han är med! Han gör spännande musik, blandar
olika stilar. Där finns även en del afro. Alla vill till himlen (Timbuktus
senaste, reds anm) är väldigt mycket highlife tycker jag. Jag respekterar honom
både som person och textskrivare. Vi har stött på varandra här i Lund, han är
ju uppväxt här och har varit och lyssnat på mej när jag har spelat.
Sofi Hellborg lämnade
Sverige redan 1982. Via Afrika och London kom hon till Paris tre år senare,
tack vare engagemanget i Mory Kantés band, där hon blev kvar i sex år, bland
annat när Kanté slog igenom med hiten Yéke Yéke.
– Jag har alltid varit
mycket inspirerad av afrikansk musik. Men jag vill ändå göra min egen musik. Vi
är som svampar, ända från det att vi föds. Våra sinnesintryck är våra
referenser till verkligheten. Det viktigaste är vad man gör av dem, som
konstnär.
Hon debuterade med ett
eget franskt band 1993 och fortsatte verka på den heta parisiska afroscenen
fram till 1999. Då flyttade hon tillbaka till Lund.
– Jag blev gravid.
Ville inte låta ett barn till växa upp i Paris. Och ville inte att min son, som
då var tio år, skulle gå kvar i den hårda, gammaldags franska skolan.
Mamman i henne fattade
beslutet. Men för musikern Sofi Hellborg var det tungt.
– Det var som att vända
ett tjockt blad i en stor tjock historiebok. Att flytta från alla vänner och
kontakter inom musiken. Jag saknar dem fortfarande mycket! Men det är bra att våga
ta sådana steg. Livet har olika perioder…
Strax efter släppte hon
sin förra platta. Sen dess har hon legat lågt, inte riktigt haft motivation för
att jobba med sin egen musik utan parallellt arbetat som musiklärare.
– Det är svårt att
alltid kämpa, jag har ju hållit på med detta i över tjugo år. Det är först nu
som den här musiken ligger i tiden, säger Sofi Hellborg.
– I dag finns det många
andra som blandar olika kulturer i sin musik. Man behöver inte längre komma
från Afrika eller Latinamerika för att spela musik därifrån.
Sofi Hellborg beskriver
den nya plattan som vildare än de tidigare, samtidigt som en del av de
instrumentala låtarna är lite melankoliska. Javisst. Redan från första takten
känns det att hon har tagit ett rejält kliv iväg från sitt tidigare sound. Nu
ligger trummorna och Mats Ingvarssons bas långt fram och på hög volym kan man
lätt föreställa sig låten i klubbmiljö, samtidigt som den fortfarande bör
tilltala världsmusikfolket.
Viktig för det nya
soundet är Jens Lodén, mixare och medproducent.
– Vi pratade om att ha
någon som är mer modern. Jag lyssnade på det han har gjort innan, till exempel
plattan Reunion och remixen av Per ”Texas” Johanssons Holon.
Men det är ingen
klubbskiva, är Sofi Hellborg mån om att poängtera.
– Den är inspelad live
i studion.
Annika Westman
Albumet To give is to
get, som släpps i slutet av februari på nya malmöbolaget Ajabu. Sverigeturné i
mars, featuring Tony Allen med flera.
Altsaxofonist, uppväxt
i Lund, som gick på musiklinjen i Svalöv och for till Kamerun som 20-åring för
att studera pygmémusik. Verkade sen i London och åren 1985-99 med Paris som
bas. Har tidigare släppt fyra skivor i eget namn på Gazell sedan debuten 1993.
Tony Allen uppskattar
Sofi Hellborgs egna sätt att tolka afrikansk musik. Själv har han på senare år
plötsligt blivit het i vida kretsar, även inom DJ-världen där hans afrobeat
samplas flitigt:
– Jag slutade aldrig tro
på det här, genom upp- och nergångar. Det har varit en lång resa, en kamp! Jag
bara undrar varför detta händer först nu, och inte tidigare. Men det är väl
ödet.